fillifjonkan

På tur till Käringberget 2-4 februari

(Med risk för lååångt inlägg men mycket fina bilder)

 

 

Fredag:
Stuvade in allt i bilen, skidor, pjäxor, mat, ryggsäckar med varma kläder, pulka med skakel och ett stycke hund i form av Nowa. Vädret var några enstaka få minusgrader och klart väder, dock mörkt eftersom vi begav oss strax efter halv fem på eftermiddagen (och för att vi befinner oss i Norrland).
Vi körde mot Fredrika, hade sett ut en ungefärlig tur kring Käringberget utmed Lödge älv som ligger ca 1 mil innan Fredrika. Under resan såg vi en älg som stod och knaprade på ett träd vid vägkanten. Kvällsmat? ;)

 

 

Framme packade vi ut allt ur bilen och bestämde att vi skulle gå (inte skida) till en bra tältplats en bit ifrån vägen för att få ”mer skog och mindre bilar”. Älven hade inte så mycket is som vi hoppats på så vi gick en annan väg som vi trodde var ett bra vägval. Det visade sig vara ett mycket brant hygge med träd liggandes kvar och ovanpå det snö upp till låren. Mycket smidigt att ta sig fram pulsandes med all utrustning och en hund som verkade en aning förvirrad av mattes galna upptåg i mörkret och mitt i ingenstans…

Vi fann en bra tältplats utmed en grusväg där vi satte upp tältet på en ”mötesplats” ifall det skulle komma någon skoter farandes en tidig lördagsmorgon. Vägen var inte plogad vilket kan vara värt att nämna för er som orkar läsa vidare hur detta äventyr gick. På kvällen åt vi pannkakor doppade i hallonsylt och drack varm choklad, mums! 

 

 
Lördag:
En behaglig natt utan ryggont och förfrusna tår, skönt!
Packade ihop all utrustning efter frukostlagning och vi begav oss iväg, mot Käringberget.

 

 

Skidade på hela dagen med många och kort stopp utmed vägen. Vi hittade en solig plats utmed älven där det till och med fanns ett vindskydd med eldstad och ved! Vi kokade massor av vatten och åt lunch bestående av varma koppen med couscous, röda linser och mackor.   

 

 

 

Vi skulle passera ett antal skogsvägar innan vi själva skulle svänga av upp mot en väg som ledde oss ännu högre upp i terrängen.

 

 

Framme vid avtagsvägen så var det inte ens kört med skoter på vägen vilket innebar pulsandes dryga 5 km uppåt. IKSU´s träningspass kan ta sig i r*ven!
Det var inte bara vi som var lite trötta utan även Nowa men hon sov gott i pulkan.

 

 

 

En bra bit uppåt, strax innan skymning bestämde vi oss för att hitta en tältplats i skogsbrynet inom kort eftersom pulsandet hade knyckt mycket energi och varje steg kändes jobbigt och vi insåg att vi inte skulle nå toppen i ljus. Den vanliga proceduren, upp med tält, ta fram packning, laga mat. Vi lagade vegetarisk tandorigryta med nötter, kokosflingor och ris till, efterrätten bestod av chokladpudding toppad med digestivekex och chokladbitar. Därefter kortspel, behöver knappast berätta vem som vann.

 

Söndag:
Vilken morgon! Soluppgången kunde beskådas från en öppning från tältet.

 

 

 

Efter den ganska tuffa gårdagen beslutade vi oss för att lämna all packning i diket vid skogskanten för att givetvis ta med den nedför på väg hem igen och enbart ta med oss lunch upp till toppen. Klokt val såhär i efterhand.

Vi skidade (pulsade) på uppåt mot berget. Väl uppe på berget var utsikten toppen! Helt klart värt allt slit i uppförsbackarna under lördagseftermiddagen. På toppen njöt vi av vår lunch i solen en bra stund innan vi åkte nedför mot vår tältplats igen.

 

 

 

 

 

 

Ner igen gick det lätt och livet var härligt, det fanns även spår att åka i.  =)

 

 

Utsikten var som ett sagolandskap som i alla berättelser om tomtar och troll...

 

 

 

 

Från vår tältplats ner till den större vägen tog det dryga 40 minuter till skillnad från ca 2-3 h upp.

Under vägen tillbaka till bilen lagade vi en omgång mat under eftermiddagen då det tog lite längre tid än vi beräknat att skida tillbaka till bilen. Vi åt pasta med köttfärssås.
Mörkret kom fort och vi hade en bra bit kvar till bilen, varav de sista hundra metrarna hade vi inte åkt innan i dagsljus. Efter ett tag blev man hejare på att känna efter med skidorna var spåren var i mörkret och det flöt på riktigt bra. Tre timmar senare var vi framme vid bilen och på väg hemåt till civilisationen, Umeå.